Parisprinciperna - riktlinjer för nationella institutioner för mänskliga rättighete
Människorättscentret, som inleder sin verksamhet vid justitieombudsmannens kansli 1.1.2012, har inrättats i enlighet med de s.k. Parisprinciperna.
Parisprinciperna innehåller de viktigaste riktlinjerna för nationella institutioner för mänskliga rättigheter. Principerna antogs enhälligt av FN:s kommission för mänskliga rättigheter i en resolution 1993 och de ingick i beslutsdokumenten från en konferens om mänskliga rättigheter samma år.
Enligt Parisprinciperna ska de nationella institutionerna för mänskliga rättigheter inrättas genom bestämmelser på lag- eller grundlagsnivå, av vilka institutionens uppgifter, sammansättning och befogenheter framgår.
Institutionen ska ha en självständig och oberoende ställning, såväl formellt som ekonomiskt och administrativt.
Institutionens uppgifter
I mandatet ska ingå uppgifter av följande slag:
-
sakkunnig-, rådgivnings- och utredningsuppdrag
-
fostran, utbildning och information om mänskliga rättigheter
-
uppföljning av internationella människorättsförpliktelser.
En nationell institution kan också ges i uppdrag att pröva enskilda besvär och/eller klagomål, att åstadkomma förlikningar, att biträda enskilda i ärenden som gäller kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt att ge rekommendationer till myndigheter.
Institutionens sammansättning
Även om de nationella institutionerna för mänskliga rättigheter är statliga organ, är det svårt att ge dem en naturlig plats inom ramen för den klassiska läran om statsmaktens tredelning. (Enligt denna lära ska den lagstiftande, den verkställande och den dömande makten hållas i sär.)
Parisprinciperna förutsätter att institutionen har en pluralistisk sammansättning, som omfattar de aktörer som deltar i människorättsarbetet på den nationella nivån.
Om representanter för regeringen och den verkställande makten deltar i beslutsfattande inom institutionen, så bör dessa endast ha en rådgivande funktion.
Institutionen ska genom sin verksamhet komplettera det arbete som utförs inom det civila samhället, människorättsforskningen och regeringen. Den ska följa och utvärdera, vid behov också kritiskt, de övriga aktörernas verksamhet och bistå dem i människorättsfrågor och därigenom öka medvetenheten om och respekten för de mänskliga rättigheterna i samhället.
Institutionen bör ha ekonomisk autonomi. Den bör inte budgetmässigt stå under regeringens kontroll, utan gärna beviljas sina medel direkt av parlamentet.
Dessa s.k. Parisprinciper har iakttagits i lagstiftningen om Människorättscentret.
Mer information:
FN:s resolution A/RES/48/134, 20.12.1993 (på engelska)
Regeringens proposition, RP 205/2010 rd
