Hur undersöks ett klagomål?

JO:s viktigaste arbete består i att undersöka klagomål. Antalet klagomål som kommer in till JO varierar från år till år.

Under 2010 fick justitieombudsmannen ta emot 4 079 klagomål.

I klagomålen kritiseras vanligen någon myndighet för sitt förfarande eller innehållet i ett myndighetsbeslut. Dessutom kommer det varje år in ungefär 400 andra skrivelser till JO.

Undersökningen inleds

JO undersöker klagomål inom ramen för sin behörighet och om det finns anledning att misstänka att en myndighet har brutit mot lag eller försummat sina skyldigheter eller om JO anser det vara befogat av andra skäl.

JO undersöker inte klagomål i ärenden som är äldre än två år.

Undersökningens förlopp

I samband med undersökningen av klagomål hör JO berörda personer. Dessutom ber JO de berörda myndigheterna om utredningar och yttranden och kan vid behov ge kansliets inspektörer i uppdrag att göra ytterligare undersökningar.

I samband med undersökningen uppmärksammar JO också alltid att myndigheterna respekterar de grundläggande mänskliga rättigheterna.

En annan viktig aspekt är att myndigheterna uppfyller kraven på god förvaltning, dvs. att de behandlar ärenden utan dröjsmål och motiverar sina beslut samt ser till att medborgarna får rådgivning och blir korrekt bemötta av tjänstemännen.

JO bedömer utifrån lagstiftningen om den som ett klagomål är riktat mot har förfarit lagstridigt samt beslutar om klagomålet föranleder åtgärder och i så fall vilka.

 

JO kan överföra behandlingen av ett klagomål till en annan myndighet, om JO anser det vara motiverat.

Vad leder klagomålet till?

Tjänsteåtal är JO:s strängaste åtgärd mot den som har gjort sig skyldig till lagstridigt förfarande. I stället för att förordna om åtal kan JO ge en anmärkning.

Vanligare är att JO meddelar sin uppfattning att ett förfarande är lagstridigt eller att en uppenbar försummelse har begåtts och uppmärksammar tjänstemannen på det lagenliga förfarandet.

 

Om en rättskränkning redan skett och om inget rättsligt förfarande längre står till buds, kan JO föreslå gottgörelse.

JO kan också göra framställningar till behöriga myndigheter om att fel ska rättas till och uppmärksamma statsrådet på fel och brister, som observerats i bestämmelser eller föreskrifter.

Felaktigt förfarande konstateras inte i samliga fall. Ibland kan myndigheterna själva rätta till fel när de får veta, att JO undersöker klagomål mot dem.

 

I vissa fall kan JO använda medling för att försöka få till stånd ett avgörande.

 

 

Enskilda klagomål öppnar vidare perspektiv

Klagomålen varierar beroende på vilket förvaltningsområde det är fråga om, både vad beträffar objekten och innehållet. Klagomålen mot domstolar gäller framförallt kravet på rättvis rättegång, medan klagomålen från fångar och personer som är intagna på slutna inrättningar ofta gäller tjänstemäns uppträdande. Inom social- och hälsovården handlar klagomålen vanligen om brister i vården och behandlingen.

Genom klagomålen får JO en god uppfattning om aktuella frågor och framförallt om eventuella missförhållanden inom respektive förvaltningsområde. Klagomålens betydelse för JO:s laglighetskontroll inskränker sig sålunda inte till ställningstagandena i enskilda fall.

Klagomålen kan också föranleda mera allmänna bedömningar av vilka lagar som är tillämpliga och hur lagarna fungerar i praktiken. JO kan uppmärksamma statsrådet och ministerierna på brister som uppdagats i lagstiftningen och göra framställningar om hur bristerna kan avhjälpas.

Årsberättelse till riksdagen

Dessutom lämnar JO årligen en berättelse till riksdagen om hur offentliga uppdrag har skötts och om brister som JO observerat i lagstiftningen. I det sammanhanget kan JO föreslå hur missförhållanden ska avhjälpas.

Utifrån JO:s iakttagelser kan riksdagen bilda sig en uppfattning om tillståndet inom förvaltningen. Iakttagelserna kan sålunda fungera som feedback till både lagstiftaren och lagberedarna.